Men som vanligt gott folk så ändras saker(livet) och förhoppningsvis till det bättre(i det här fallet)..
Efter att man fått barn så har denna rebelliska lilla snärta blivit till och med lite hmmm mesig..
Eller mänsklig kanske man ska kalla det, saker man la ner tid på förut känns inte längre värt mödan, "you pick your fights" as they say..
Fast jag tror i mitt fall har det nog gått snäppet längre, jag som knappt inte ens vågar säga "nej-jag-vill-inte-ha-en-3bladig-herrrakhyvel-för-endas-29.90+frakt-så-hejdå-" till telefonförsäljare längre..
Dock har man väl börjat tuffat till sig liiite mer sen Olivia föddes, för i början var det värst, bara dom visade en gran som fälldes på tv så börja jag ju gråta och prata om hur det säker gör ont i rötterna på stackarn..
Jag tror jag börja tänka på detta nu när jag har börjat läsa folks bloggar och jag känner hur jag reagerar på olika sätt över olika inläggen, mest irriterande och arg är jag nog iförsig..
I just detta fall handlar det om mammor som föder barn och tror att man ska vara i sitt livs form dan efter, hur det ens kan vara viktigt när man precis blivit mamma, det häftigaste man vart med om liksom, vem 17 bryr sig då om magen står ut 2 dagar efter??
Det gjorde min med, fast jag "bara" gick upp 10kg under graviditeten, en månad senare var jag nere på min vikt innan jag blev gravid, som sig bör, sen tar det ju olika tid för alla, vissa mindre tid, vissa mer..
Jag säger "som sig bör" för mitt tänk när jag var gravid var inte "äntligen kan jag äta vad jag vill för jag ska ju ändå bli tjock" utan att jag skulle vara hälsosam men att kroppen ändå skulle orka med utan att få massa krämpor, och även att jag skulle kunna gå tillbaka till min orginalvikt igen för min egen skull, för som en föredetta anorektiker som man är så är det fortfarande tungt ibland att se sin kropp så förändrad efteråt, även fast jag är såå stolt över att den har burit min älskade dotter i 9 månader!!!
Jag i vecka 40..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar