Ligger i sängen och kollar folks bloggar och facebook, följer vänner vänner som jag egentligen inte är vän med alls (tex inte har som vän på facebook men den är öppen för allmänheten att gå in på, då får man ju skylla sig själv, eller), eller småhånar är nog det jag gör.
Dom skriver om hur dom väntar sitt första barn och predikar om hur dom kommer att vara när avkomman äntligen är ute, hur inget kommer att ändras och hur dom längtar efter en riktigt trasig utenatt på krogen nu när dom varit tjocka i 9 månader, jag vet ju hur dom tänker, för jag har varit där, men jag blir bara så full i skratt, för det blir faan aldrig som man tänkt sig.. Man tror kanske att prioriteringen inte kommer att ändras, men det gör den, från att ha varit den där tuffa bruden som klankar ner på folk som går runt i joggingbrallor halva dagarna så står du till slut där, i samma sitts, och guuuud va skönt det är!!!
Bara slappa runt och mysa, för det får man göra när man fött barn (och annars också).
Helt plötsligt är du lägsta prio, och det är ditt val att vara det, för det du har åstakommit genom en lång 9 månaders väntan är viktigast och går ALLTID först, alltid..
Men jag antar att när dom nu ploppar ut sina barn en efter en så inser dom att dom kanske inte skulle ha uttalat sig om saker dom då inte visste, precis som jag...
På torsdag fyller våran dotter 1 år, vår lilla tjej börjar bli så stor och hon skänker oss så mycket glädje att det är sanslöst..
We love her to the moon and back!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar