- Posted using BlogPress from my iPhone
tisdag 30 mars 2010
måndag 29 mars 2010
Tuff
Ja det är väl ett ord som folk hade beskrivit mig med för några år sedan, inte tuff som i häftig utan nog mera tuff som i hård och tålig..
Men som vanligt gott folk så ändras saker(livet) och förhoppningsvis till det bättre(i det här fallet)..
Efter att man fått barn så har denna rebelliska lilla snärta blivit till och med lite hmmm mesig..
Eller mänsklig kanske man ska kalla det, saker man la ner tid på förut känns inte längre värt mödan, "you pick your fights" as they say..
Fast jag tror i mitt fall har det nog gått snäppet längre, jag som knappt inte ens vågar säga "nej-jag-vill-inte-ha-en-3bladig-herrrakhyvel-för-endas-29.90+frakt-så-hejdå-" till telefonförsäljare längre..
Dock har man väl börjat tuffat till sig liiite mer sen Olivia föddes, för i början var det värst, bara dom visade en gran som fälldes på tv så börja jag ju gråta och prata om hur det säker gör ont i rötterna på stackarn..
Jag tror jag börja tänka på detta nu när jag har börjat läsa folks bloggar och jag känner hur jag reagerar på olika sätt över olika inläggen, mest irriterande och arg är jag nog iförsig..
I just detta fall handlar det om mammor som föder barn och tror att man ska vara i sitt livs form dan efter, hur det ens kan vara viktigt när man precis blivit mamma, det häftigaste man vart med om liksom, vem 17 bryr sig då om magen står ut 2 dagar efter??
Det gjorde min med, fast jag "bara" gick upp 10kg under graviditeten, en månad senare var jag nere på min vikt innan jag blev gravid, som sig bör, sen tar det ju olika tid för alla, vissa mindre tid, vissa mer..
Jag säger "som sig bör" för mitt tänk när jag var gravid var inte "äntligen kan jag äta vad jag vill för jag ska ju ändå bli tjock" utan att jag skulle vara hälsosam men att kroppen ändå skulle orka med utan att få massa krämpor, och även att jag skulle kunna gå tillbaka till min orginalvikt igen för min egen skull, för som en föredetta anorektiker som man är så är det fortfarande tungt ibland att se sin kropp så förändrad efteråt, även fast jag är såå stolt över att den har burit min älskade dotter i 9 månader!!!
Jag i vecka 40..
Men som vanligt gott folk så ändras saker(livet) och förhoppningsvis till det bättre(i det här fallet)..
Efter att man fått barn så har denna rebelliska lilla snärta blivit till och med lite hmmm mesig..
Eller mänsklig kanske man ska kalla det, saker man la ner tid på förut känns inte längre värt mödan, "you pick your fights" as they say..
Fast jag tror i mitt fall har det nog gått snäppet längre, jag som knappt inte ens vågar säga "nej-jag-vill-inte-ha-en-3bladig-herrrakhyvel-för-endas-29.90+frakt-så-hejdå-" till telefonförsäljare längre..
Dock har man väl börjat tuffat till sig liiite mer sen Olivia föddes, för i början var det värst, bara dom visade en gran som fälldes på tv så börja jag ju gråta och prata om hur det säker gör ont i rötterna på stackarn..
Jag tror jag börja tänka på detta nu när jag har börjat läsa folks bloggar och jag känner hur jag reagerar på olika sätt över olika inläggen, mest irriterande och arg är jag nog iförsig..
I just detta fall handlar det om mammor som föder barn och tror att man ska vara i sitt livs form dan efter, hur det ens kan vara viktigt när man precis blivit mamma, det häftigaste man vart med om liksom, vem 17 bryr sig då om magen står ut 2 dagar efter??
Det gjorde min med, fast jag "bara" gick upp 10kg under graviditeten, en månad senare var jag nere på min vikt innan jag blev gravid, som sig bör, sen tar det ju olika tid för alla, vissa mindre tid, vissa mer..
Jag säger "som sig bör" för mitt tänk när jag var gravid var inte "äntligen kan jag äta vad jag vill för jag ska ju ändå bli tjock" utan att jag skulle vara hälsosam men att kroppen ändå skulle orka med utan att få massa krämpor, och även att jag skulle kunna gå tillbaka till min orginalvikt igen för min egen skull, för som en föredetta anorektiker som man är så är det fortfarande tungt ibland att se sin kropp så förändrad efteråt, även fast jag är såå stolt över att den har burit min älskade dotter i 9 månader!!!
Jag i vecka 40..
Error i hjärnan..
Husvisningar+ barnkalas+ storhandla + söndag= trött= sant.
- Posted using BlogPress from my iPhone
lördag 27 mars 2010
Tråkväder..
Tur att man slipper gå ut idag, P ska ta med Oliven runt på stan på lite ärenden så jag får vara hemma och städa lite ifred.
Man skulle kunna tro att jag inte gör nått annat än städar men så är det inte, jag försöker göra det varje dag men lyckas kanske en gång i veckan med tanke på yrvädret som drar runt här hemma..
Jag gillar dock att städa, vilket jag inte kan säga om min bättre hälft så han lämnar nog hemmet med glädje för att få komma hem till en nöjd fru..
Nu har jag inte tid med er längre, måste hitta min outfit, see ya..
Evil Knievel
Ja så känner jag mig ibland, innerst inne..
Ligger i sängen och kollar folks bloggar och facebook, följer vänner vänner som jag egentligen inte är vän med alls (tex inte har som vän på facebook men den är öppen för allmänheten att gå in på, då får man ju skylla sig själv, eller), eller småhånar är nog det jag gör.
Dom skriver om hur dom väntar sitt första barn och predikar om hur dom kommer att vara när avkomman äntligen är ute, hur inget kommer att ändras och hur dom längtar efter en riktigt trasig utenatt på krogen nu när dom varit tjocka i 9 månader, jag vet ju hur dom tänker, för jag har varit där, men jag blir bara så full i skratt, för det blir faan aldrig som man tänkt sig.. Man tror kanske att prioriteringen inte kommer att ändras, men det gör den, från att ha varit den där tuffa bruden som klankar ner på folk som går runt i joggingbrallor halva dagarna så står du till slut där, i samma sitts, och guuuud va skönt det är!!!
Bara slappa runt och mysa, för det får man göra när man fött barn (och annars också).
Helt plötsligt är du lägsta prio, och det är ditt val att vara det, för det du har åstakommit genom en lång 9 månaders väntan är viktigast och går ALLTID först, alltid..
Men jag antar att när dom nu ploppar ut sina barn en efter en så inser dom att dom kanske inte skulle ha uttalat sig om saker dom då inte visste, precis som jag...
På torsdag fyller våran dotter 1 år, vår lilla tjej börjar bli så stor och hon skänker oss så mycket glädje att det är sanslöst..
We love her to the moon and back!!
Ligger i sängen och kollar folks bloggar och facebook, följer vänner vänner som jag egentligen inte är vän med alls (tex inte har som vän på facebook men den är öppen för allmänheten att gå in på, då får man ju skylla sig själv, eller), eller småhånar är nog det jag gör.
Dom skriver om hur dom väntar sitt första barn och predikar om hur dom kommer att vara när avkomman äntligen är ute, hur inget kommer att ändras och hur dom längtar efter en riktigt trasig utenatt på krogen nu när dom varit tjocka i 9 månader, jag vet ju hur dom tänker, för jag har varit där, men jag blir bara så full i skratt, för det blir faan aldrig som man tänkt sig.. Man tror kanske att prioriteringen inte kommer att ändras, men det gör den, från att ha varit den där tuffa bruden som klankar ner på folk som går runt i joggingbrallor halva dagarna så står du till slut där, i samma sitts, och guuuud va skönt det är!!!
Bara slappa runt och mysa, för det får man göra när man fött barn (och annars också).
Helt plötsligt är du lägsta prio, och det är ditt val att vara det, för det du har åstakommit genom en lång 9 månaders väntan är viktigast och går ALLTID först, alltid..
Men jag antar att när dom nu ploppar ut sina barn en efter en så inser dom att dom kanske inte skulle ha uttalat sig om saker dom då inte visste, precis som jag...
På torsdag fyller våran dotter 1 år, vår lilla tjej börjar bli så stor och hon skänker oss så mycket glädje att det är sanslöst..
We love her to the moon and back!!
fredag 26 mars 2010
Mesar
Vilken uppbackning jag fick på gensvaren då, jag ser hur mycket folk som varit inne på min sida men igen skriver nått!!!
Vilka mesar ni är..
Idag när min man kom hem från sitt jobb som han " pendlar" till så höjdes energin här hemma och min "vän" kom tillbaka till vårt hem, fast med en bra känsla, när jag är själv hemma känns det jobbigt och tungt i luften, när min man kommer hem känns det harmoniskt, kanske behöver jag honom för att kunna ta in min "vän"..
Jag antar att vi kommer få veta tids nog.
Natti natti mina smygläsare..
- Posted using BlogPress from my iPhone
Vilka mesar ni är..
Idag när min man kom hem från sitt jobb som han " pendlar" till så höjdes energin här hemma och min "vän" kom tillbaka till vårt hem, fast med en bra känsla, när jag är själv hemma känns det jobbigt och tungt i luften, när min man kommer hem känns det harmoniskt, kanske behöver jag honom för att kunna ta in min "vän"..
Jag antar att vi kommer få veta tids nog.
Natti natti mina smygläsare..
- Posted using BlogPress from my iPhone
torsdag 25 mars 2010
onsdag 24 mars 2010
söndag 21 mars 2010
Stackars liten..
Ja blogg såklart, ibland uppdaterar jag den ofta, ibland går det dagar..
Jag ser ju på min räknare att det är människor som läser den, eller är det bara min mamma som tittar till den 100ggr om dan??? Näää det tror jag kanske inte, men jag känner att jag skulle behöva lite feedback för att mitt intresse att blogga kommer att fortsätta, så min fråga är, vilka är ni som läser min blogg? Och varför gör ni det? Borde jag fortsätta att blogga??
Igår var vi på seans, ja ni vet när man träffar någon som kan få kontakt med dom på andra sidan, för ja, jag tror på ett liv efter döden, sen vad exakt jag tror på, det är nog svårare att svara på..
Ännu en gång så får jag svar på att jag inte är tokig som vet att det är någon i vårt hem om dagarna, eller om kvällarna kanske jag ska säga, för det är då "det" är som tydligast.. Det är något som bara finns där, en energi dom bara är, precis som om den skulle vänta på någonting, det var jättejobbigt i början, fast då kunde jag inte se nått, bara känna och höra.. Men nu har jag börjat vänja mig, jag blev tillsagd av en bekants vän att säga till denna "energi" att låta mig vara ifred, att den gjorde mig rädd, och att vi skulle ses vid en seans istället..
Och det gjorde vi..
Sist jag var på seans så fick jag medelandet att "dom" vet att jag känna av dom, nu fick jag medelandet att jag är redo, för nu kan jag till och med se dom, nu är det dax att göra nått åt det.
Det var som om all luft gick ur mig, jag blev 10kg lättare och tårarna kom, jag tänkte för mig själv " jag är inte knäpp, allt jag ser och hör händer verkligen" ( jag vet att vissa av er nu antadligen tror att jag NU har blivit knäpp på riktigt, men då får ni tro det)
Det som händer efteråt på seansen går inte att förklara med ord, i mitt huvud får jag veta saker om en familj som sitter framför mig, dom har förlorat sin far/pappa vilket vi redan hade fått veta av dom, men jag känner honom i mig, jag känner hans sorg att han inte är med dom längre, men hur glad han är att dom kom till seansen, och jag gråter, för det gör så ont, helt plötsligt när jag pratat känner jag en värme runt min hals, som om jag blir strypt, men det är inte hotfullt utan nästan fint, det händer 2 ggr och mediumet vi är hos berättar att det ska vara så, jag ska låta det komma ur mig..
Känslan är obeskrivlig av det jag var med om igår( och ni har inte ens hört hälften), men jag var så slut efteråt att jag somna när jag kom hem, helt drenerad..
Det sägs nu att jag kan komunisera med på andra sidan, nu ska jag bara bli lärd hur,och det är snarast, uppdatering kommer..
Sov så gott nu, och glöm inte att svara på frågorna jag ställde i början... Xxx
Jag ser ju på min räknare att det är människor som läser den, eller är det bara min mamma som tittar till den 100ggr om dan??? Näää det tror jag kanske inte, men jag känner att jag skulle behöva lite feedback för att mitt intresse att blogga kommer att fortsätta, så min fråga är, vilka är ni som läser min blogg? Och varför gör ni det? Borde jag fortsätta att blogga??
Igår var vi på seans, ja ni vet när man träffar någon som kan få kontakt med dom på andra sidan, för ja, jag tror på ett liv efter döden, sen vad exakt jag tror på, det är nog svårare att svara på..
Ännu en gång så får jag svar på att jag inte är tokig som vet att det är någon i vårt hem om dagarna, eller om kvällarna kanske jag ska säga, för det är då "det" är som tydligast.. Det är något som bara finns där, en energi dom bara är, precis som om den skulle vänta på någonting, det var jättejobbigt i början, fast då kunde jag inte se nått, bara känna och höra.. Men nu har jag börjat vänja mig, jag blev tillsagd av en bekants vän att säga till denna "energi" att låta mig vara ifred, att den gjorde mig rädd, och att vi skulle ses vid en seans istället..
Och det gjorde vi..
Sist jag var på seans så fick jag medelandet att "dom" vet att jag känna av dom, nu fick jag medelandet att jag är redo, för nu kan jag till och med se dom, nu är det dax att göra nått åt det.
Det var som om all luft gick ur mig, jag blev 10kg lättare och tårarna kom, jag tänkte för mig själv " jag är inte knäpp, allt jag ser och hör händer verkligen" ( jag vet att vissa av er nu antadligen tror att jag NU har blivit knäpp på riktigt, men då får ni tro det)
Det som händer efteråt på seansen går inte att förklara med ord, i mitt huvud får jag veta saker om en familj som sitter framför mig, dom har förlorat sin far/pappa vilket vi redan hade fått veta av dom, men jag känner honom i mig, jag känner hans sorg att han inte är med dom längre, men hur glad han är att dom kom till seansen, och jag gråter, för det gör så ont, helt plötsligt när jag pratat känner jag en värme runt min hals, som om jag blir strypt, men det är inte hotfullt utan nästan fint, det händer 2 ggr och mediumet vi är hos berättar att det ska vara så, jag ska låta det komma ur mig..
Känslan är obeskrivlig av det jag var med om igår( och ni har inte ens hört hälften), men jag var så slut efteråt att jag somna när jag kom hem, helt drenerad..
Det sägs nu att jag kan komunisera med på andra sidan, nu ska jag bara bli lärd hur,och det är snarast, uppdatering kommer..
Sov så gott nu, och glöm inte att svara på frågorna jag ställde i början... Xxx
onsdag 17 mars 2010
Buzzador..
Detta stället är grymt, man får vara testperson för olika saker..
Hej Jag har registrerat mig som Buzzador på Buzzador.com och föreslår att du också gör det! Som Buzzador får du utan kostnad testa nya produkter och tjänster. Hur länge det dröjer innan du kommer med i din första kampanj kan variera från någon vecka till månader beroende på hur väl du passar in i de kommande kampanjerna. När det finns möjlighet att komma med i en kampanj så får du besked om det. Följ den här länken så det framgår att det är jag som har bjudit in dig (mitt användarnamn som Buzzador är Liik): https://www.buzzador.com/buzzador/index.php?file=u-regstep1&lang=SE&refstr=Liik Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken: http://www.buzzador.com?refstr=Liik&lang=SE Hälsningar Liik
lördag 13 mars 2010
Vad var det jag sa..
Nu har ju 2 puckon gått igenom isen vid lilla essingen...
Så gååååår det om man inte tänker.
Man skall respektera naturen..
- Posted using BlogPress from my iPhone
tisdag 9 mars 2010
söndag 7 mars 2010
Hej solen!!
Idag har vi tagit en flera timmar lång promenad runt halva Kungsholmen och Södermalm, väldigt mysigt men det känns i benen..
Halva stan var ju som vanligt ute, som det brukar vara så fort solen visar sig, här är några knäppisar son går på isen, det är inte min grej då jag har en fruktansvärd respekt för vatten, kan ha med att göra att jag, min mor och syster var med om en tsunami efter en jordbävning och vi satt i en båt utanför Greklands kust när det hela hände, har nog aldrig vart så rädd, det som inte syns på den här bilden är att isen slutar precis utanför fotots ram och där är det öppet vatten..
Jag må vara löjlig men skulle aldrig ställa mig på isen ändå, men om andra vill det så fine by me!!
Nu: en dusch och söndagsmys med min lilla familj..
Posted using BlogPress from my iPhone
Halva stan var ju som vanligt ute, som det brukar vara så fort solen visar sig, här är några knäppisar son går på isen, det är inte min grej då jag har en fruktansvärd respekt för vatten, kan ha med att göra att jag, min mor och syster var med om en tsunami efter en jordbävning och vi satt i en båt utanför Greklands kust när det hela hände, har nog aldrig vart så rädd, det som inte syns på den här bilden är att isen slutar precis utanför fotots ram och där är det öppet vatten..
Jag må vara löjlig men skulle aldrig ställa mig på isen ändå, men om andra vill det så fine by me!!
Nu: en dusch och söndagsmys med min lilla familj..
Posted using BlogPress from my iPhone
torsdag 4 mars 2010
tisdag 2 mars 2010
15 år och mamma!!??
Kolla in den här tjejen, hon är helt fantastisk--> Nadja Johansson <-- när hon var 15 år blev hon mamma till en liten tjej som heter Leija, och vilken fantastisk mamma hon verkar vara, lugn och stabil och sätter sin dotter absolut främst, när jag var 15 så handlade hela livet om mig mig mig, skulle nog aldrig klarat av att bli mamma då.
Nadja var med i kanal 5´s program "Outsider" där dom visade hur det är att vara just ung mamma.
För vem säger att det alltid skall vara svårare för att man är yngre, eller lättare för den delen, men världen hade kanske sett lite mer annorlunda ut om mer människor hade haft samma passion och trygghet som dessa tjejer hade..
Jag blev så glad efter att ha sett programmet, it made my day!!
måndag 1 mars 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)