" Be kind! Everyone you meet is fighting a battle "

onsdag 11 november 2009

Va tyst det blev..





Sitter och insuper tystnaden,Ja förutom The police som spelas på min spotify..

Mannen sover och äntligen också våran busunge,imponerande att hon orkar längre än sin far,med tanke på att han suttit i soffan med ett glas vin sen han kom hem och hon har härjat runt(hela dagen) så hela vardagsrummet ser ut som en svinstia,Jag har sagt det hela tiden,det är nått som inte står helt rätt till hos den där lilla donnan,man kan bara inte ha sådan energi.

Klockan är 23.13 och äntligen har jag min egna tid,och även om jag inte gör så värst mycket med den så vet jag att jag behöver den,nästan mer än sömnen jag hade kunnat fått.
Allt för många glömmer det,att man måste få ta hand om sig själv,att få sätta sig själv först även fast man har en liten,för om inte du fungerar,hur ska då din tid med dina kära fungera?

Mitt liv har verkligen förändrats så markant på mindre än 2 år,från en hårt arbetande singelpingla till en bullbakande mamma med en förbaskat fin sambo och en tokig hund,Vadå vatten över huvudet?
Allt eller inget säger jag bara,är det rätt så är det,kör bara kööör.


Faan det måste spöka här inne,nu är det 5e gången dotterns leksaker sätter igång och bara låter,skumt.
Jag sitter i köket/vardagsrummet och det bara skramlar omkring mig,brukar inte vara rädd för saker men det är lite läskigt faktist..
Det kanske är Jonatan som jävlas med mig,man kan ju hoppas även fast det just nu känns si och så..
Jag kan erkänna att jag pratat med honom för att se om jag får respons,efter ett tag spelades då blinka lilla stjärna från lillans leksak..

Jonatan är min sambos lillebror som lämnade oss för 6 månader sedan i en tågolycka och varje dag saknar vi honom mer och mer..




Inga kommentarer: