" Be kind! Everyone you meet is fighting a battle "
måndag 25 oktober 2010
torsdag 21 oktober 2010
Snart är jag med mina hjärtan igen..
Sitter på tåget på väg hem från Dalarna, i 4a dagar har jag varit borta från mitt troll och min man och istället tillbringat tiden med min syster, syster blivande man och 2 vänner, vi har städat ur våran fars hem, det tog ca 2 1/2 dag, 61 år tog 2 1/2 (!!) dagar att städa bort, vi saknar dig så pappa!!! Och våran kärlek och våra minnen kommer aldrig försvinna..
söndag 17 oktober 2010
En annorlunda bilresa..
Vi sitter i bilen, på väg hem från svärfar och familj i Örebro, vi åket förbi Arboga och i mitt stilla sinne tänker jag "hmm Arboga, bekant", jag blundar för solen är så stark och plötsligt står en flicka framför mig, hon har lugg och i sin hand håller hon hårt i sin lillebror, han är ca 2 år yngre, dom är mellan 1-4 år "gamla" hon berättar att hon är storasyster och jag kan se på henne hur mycket hon älskar sin lillebror, hon berättar att hon inte har sin mamma där och att hon saknar henne, hennes mamma var världens bästa, och dom växte upp med mycket skratt och glädje, dom hade en väldigt fin uppväxt, men nu är det hon som tar hand om hennes bror istället. Hon visar mig ett hus, och visar att där bor deras mamma. Jag frågar efter ett tag vad dom heter och hon pekar på sin bror, som står där lite blyg i blå t-shirt och jeans och säger - han heter Max..
När jag tittar på henne är det dock svårare att tyda hennes namn, som att hon inte vill säga, först låter det som att hon säger Sofie, men jag känner att det är fel, hon har ett mycket nyare namn så jag frågar henne igen, och då svarar hon: Saga.. Och i mig så faller allt på plats.. En tår rinner ner min kind och jag tackar Gud för gåvan jag har fått och jag hoppas, hoppas så otroligt mycket att Max och Sagas mamma har samma gåva så hon får se sina fina fina barn igen..
När jag tittar på henne är det dock svårare att tyda hennes namn, som att hon inte vill säga, först låter det som att hon säger Sofie, men jag känner att det är fel, hon har ett mycket nyare namn så jag frågar henne igen, och då svarar hon: Saga.. Och i mig så faller allt på plats.. En tår rinner ner min kind och jag tackar Gud för gåvan jag har fått och jag hoppas, hoppas så otroligt mycket att Max och Sagas mamma har samma gåva så hon får se sina fina fina barn igen..
onsdag 6 oktober 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)