En kort nyårskrönika, kort men väldigt viktig!!!

Mina kära vänner och bekantar som läser min blogg, ja till och med kanske främlingar tittar in lite då och då.
Idag är sista dagen på 2010, i morgon är nytt år och nya möjligheter, precis som det egentligen är varje dag när du vaknar.

Jag vill önska alla ett nytt år men också att vara extra försiktiga ikväll, försiktiga med att tex gå ensamma hem, eller att åka svarttaxi eller att ta emot dricka från någon du inte känner.
Kanske till och med tänka dig för att inte dricka för mycket?

För 11 år sedan gick jag på en nyårsfest hos en kompis, där dom flesta som var på festen var folk jag kände, men istället för att ha världens bästa millenium-nyår slutade det med att jag blev våldtagen av 4st killar, som jag trodde var vänner.
Jag hade druckit 2 glas vin och en stor cider på 4 timmar, dock tror polisen att dom la någonting i mitt glas.
Hela mitt liv förändrades den kvällen och det har tagit mig 10 år att må riktigt bra igen, det har tagit mig 10 år att förstå mitt värde.
Idag mår jag bra, jättebra faktiskt, det har alla rätt till!!
Så jag ber er, ta det försiktigt, alltid, men allra helst ikväll.

Och om någonting ändå händer, antingen dig eller någon du känner eller vem som helst, så finns det hjälp, det fanns det inte när det hände mig:

Akutmottagning för våldtagna kvinnor, sös.

Eller kontakta mig här på bloggen.

För snart 6 år sedan gick jag ut och berättade för alla jag känner att detta har hänt mig, bland annat i Aftonbladet, för det behövs berättas, så vi kanske kan få ner statistiken.
Hjälp mig att hjälpa andra tjejer/ kvinnor i samma sits, stöd Alla Kvinnors Hus.
Alla Kvinnors Hus

Gott nytt år alla underbara!!!

Just nu..

Viktoria Secret Fashion Show YEEAAH!!

6timmar shopping i Nacka..

Resulterade i bland annat detta:



Mitt grymma armband..




Min nya klänning bland annat.
Sambons chef gav oss ett kort med pengar på som man kunde handla med i Nacka forum, and so we did, for 6hours..
Tror jag har blåsor på fötterna nu..

<3

Dalarna..

Hitta två Teletubbies i insjön!!

Torsdag 23 december

I bilen på väg till Dalarna!!!
-31 grader here we come!!!

Grym Text..

God, I feel like hell tonight

Tears of rage I cannot fight

I’d be the last to help you understand

Are you strong enough to be my man?

Nothing’s true and nothing’s right

So let me be alone tonight

Cause you can’t change the way I am

Are you strong enough to be my man?

Lie to me

I promise I’ll believe

Lie to me

But please don’t leave

I have a face I cannot show

I make the rules up as I go

It’s try and love me if you can

Are you strong enough to be my man?

When I’ve shown you that I just don’t care

When I’m throwing punches in the air

When I’m broken down and I can’t stand

Will you be strong enough to be my man?

Lie to me

I promise I’ll believe

Lie to me

But please don’t leave ...

..

Söndagsmys..

Hemgjorda "platta" Pepparkasmuffins med kanelgrädde..

---> I Would Die 4 U <----

Will you tell me once again

How we're gonna be just friends?

If you're for real and not pretend

Then I guess you can hang with me

When my patience's wearing thin

When I'm ready to give in

Will you pick me up again?

Then I guess you can hang with me

And if you do me right

I'm gonna do right by you

And if you keep it tight

I'm gonna confide in you

I know what's on your mind

There will be time for that too

If you hang with me..

Morgonmys..

- Posted using BlogPress from my iPhone

I´m in lööv..

Hej mitt namn är Lii och jag har helt plötsligt bytt ålder till hälften av min riktiga, jag spenderar nämligen helgerna med att kolla på tonårsfilmer och fnittrar när jag ser söta killar.

Jo men visst, kul.

Jag lova mig själv att inte titta på "skiten", jag gillar inte orealistiska saker (kommer från mig, "The ghost whisperer")

Men jag gav det en chans och nu är jag ju fast!!

Förra helgen kolla vi på ettan och tvåan, ikväll är det dax för 3an, sen kommer jag väl gå runt och vänta tills fyran kommer på bio.

Här får ni en bild på snyggot(hihihihi)

Ps. Den som tjallar till sambon åker på en tjottablängare...

Blir toookig, väl ändra min bloggs utseende men det funkar inte.

Hjääälp, jag behöver hjäääälp!!!

<3

Saknar min fina fina pappa <3

Do it!!

http://www.buzzador.com
Mitt namn där är Liik, skriv in det..

Snart är jag med mina hjärtan igen..

Sitter på tåget på väg hem från Dalarna, i 4a dagar har jag varit borta från mitt troll och min man och istället tillbringat tiden med min syster, syster blivande man och 2 vänner, vi har städat ur våran fars hem, det tog ca 2 1/2 dag, 61 år tog 2 1/2 (!!) dagar att städa bort, vi saknar dig så pappa!!! Och våran kärlek och våra minnen kommer aldrig försvinna..

En annorlunda bilresa..

Vi sitter i bilen, på väg hem från svärfar och familj i Örebro, vi åket förbi Arboga och i mitt stilla sinne tänker jag "hmm Arboga, bekant", jag blundar för solen är så stark och plötsligt står en flicka framför mig, hon har lugg och i sin hand håller hon hårt i sin lillebror, han är ca 2 år yngre, dom är mellan 1-4 år "gamla" hon berättar att hon är storasyster och jag kan se på henne hur mycket hon älskar sin lillebror, hon berättar att hon inte har sin mamma där och att hon saknar henne, hennes mamma var världens bästa, och dom växte upp med mycket skratt och glädje, dom hade en väldigt fin uppväxt, men nu är det hon som tar hand om hennes bror istället. Hon visar mig ett hus, och visar att där bor deras mamma. Jag frågar efter ett tag vad dom heter och hon pekar på sin bror, som står där lite blyg i blå t-shirt och jeans och säger - han heter Max..
När jag tittar på henne är det dock svårare att tyda hennes namn, som att hon inte vill säga, först låter det som att hon säger Sofie, men jag känner att det är fel, hon har ett mycket nyare namn så jag frågar henne igen, och då svarar hon: Saga.. Och i mig så faller allt på plats.. En tår rinner ner min kind och jag tackar Gud för gåvan jag har fått och jag hoppas, hoppas så otroligt mycket att Max och Sagas mamma har samma gåva så hon får se sina fina fina barn igen..

Aahh

Just ja, jag har ju en blogg ju!!!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Min Pappa Är En Ängel..

Min pappa är en ängel.

Han finns i himlen, och han kommer vara där och ta emot mig när jag lämnar denna jord.
Efter allt som varit det senaste 1 1/2 året så har jag kommit på mig själv att jag inte längre är rädd för döden, utan ser nästan fram emot den när den väl kommer, förhoppningsvis när jag är över 100, för jag saknar min pappa... och Jonatan..

Den 2 September gick min pappa bort, då hade han varit sjuk i 3 år och vi visste nästan hela tiden, att han inte skulle klara sig..
Han blev 61 år ung.

Det är en plåga som äter upp en innefrån, att vet att du inte kan göra någonting åt saker, att ens pappa kanske inte får se sitt barnbarn, att ens pappa kanske inte får se barnbarnets 1 års dag mm..
Men till slut, när han orkar sig igenom allt, så tänds ju en liten gnista av hopp att kanske, bara kanske, kommer han leva vidare, kanske kommer giftet i hans kropp försvinna och han kommer att bli frisk..

Men till slut orkade han inte mer, till slut var han så full att mediciner att han knappt kunde stå upp.
Jag och min syster satt vid vår an fars sida i slutet, i 10 dagar tittade vi på honom medans han försvann mer och mer, vi hjälpte honom med allt han inte orkade, vi gav honom sprutor, ja vi till och med hällde vätska i hans mun när han inte längre orkade det..
Vi sa inget, men han visste, han visste att tiden var inne, och han kämpade emot så länge han orkade, både psykiskt och fysiskt så slogs han mot dom som var där för att hämta honom..
Några dagar innan han dog så märkte jag att det var någon i hans hus som väntade på honom, han vankade av och an bredvid pappas säng.
Jag sa inget till pappa, jag ville inte skrämma honom..
Min pappa trodde på ett liv efter döden, och det gör jag med, absolut mer nu än innan, samma dag som pappa gick bort vaknade han till, vi var 5 personer som var där när han lyfter upp huvudet och kollar på oss, och sedan in mot ena hörnet av huset, samma hörn där jag sett mannen vanka av och an och säger:
- Nu är han där igen, den där mannen som stått där i flera dagar och väntat.
Jag svarar: Han kanske vill att du ska följa med honom pappa..
- Ja det vill han.
Ska du inte göra det då pappa??
-Nej jag vill inte..

Vi skulle sova i skift den natten, min syster började men jag hade känslan av att jag skulle sova i soffan bredvid henne så jag la mig där, jag vred och vände på mig, fick ingen ro..
Till slut säger jag till min syster:
- Du...
-mmmm
- Om pappa dör i natt så behöver du inte väcka mig det första du gör utan du kan säga farväl själv innan du väcker mig..
- Okej, svarar min syster.

Jag lägger mig ner igen och känner hur jag hamnar i någon slags dvala, jag liksom sover men hör ändå allt som händer runt om, jag hör att pappa vaknar och min syster pratar med honom..
Helt plötsligt hör jag mitt namn eka i huvudet, som att någon ropar från långt håll:
Liiiii....Liiiii.....Liiii................
Jag vaknar direkt efter att min syster puttar på mig med handen, utan att nämna mitt namn, jag öppnar ögonen och ser min syster stå lutad över mig med tårar i ögonen..
- Han är död nu...

Jag sätter mig upp och inser att det var min far som ropade på mig när han lämnade oss..
Jag sätter mig bredvid och tittar på honom hur han ligger där så fridfullt, jag ger honom en puss på pannan och viska "jag älskar dig i hans öra", jag vet att han redan vet det, men jag vill ändå berätta det för honom igen..

Sen väcker jag mamma som sover i rummet bredvid.

Pappa ville bli kistlagd hemma, vilket betyder att dom kommer hem till honom för att fixa till honom och lägga honom i kistan för att vi sedan skulle få säga hej då.
Dom kunde dock inte komma då han gick bort, vilket var kl 00.10 utan dom kom senare dagen efter, en tung ångest fanns kvar att han låg där, min fina fina pappa, som blev blekare och blekare..
När begravningsfirman till slut kom, la dom honom i kistan i sina fina kläder, blommor runt omkring och med sin fina hund bredvid sig, ja vi valde att avliva hans hund då hon var gammal och sjuk, även hon i cancer.
Tillsammans bar vi ut honom ur huset och jag har aldrig varit stoltare, att jag, fick bära ut min fina far, till hans sista vila..
När vi la honom i bilen, sa vi vårt sista farväl, Olivia la en blomma från hans trädgård på kistan och när dörrarna stängdes och bilen rullade ut från gården, kastade hon slängpussar och vinkade efter honom..

Min fina underbara pappa är i himlen, äntligen är han smärtfri, äntligen har han frid, jag saknar honom varje sekund, varje minut men efter det han varit med om finns det inget ställe jag hellre skulle vilja att han var på.

Jag saknar dig min starka, fina pappa, så mitt hjärta håller på att brista, att inte få ringa dig, krama dig eller skratta med dig gör så ont, men jag vet att vi ses igen och jag längtar så...

Jag älskar dig, min hjälte..

Fina far

Vila i frid Pappa, sorgen är obegriplig men äntligen får du ro <3

Sorgen och trösten..

Det är en stor sorg att mista någon som man har kär.

Hur svårt måste det då inte vara för den som väntar på att dö och som måste lämna allt och alla!

Hur kan man hjälpa och stödja någon som är ledsen?

Hur gör man när man vill trösta?

När man gått igenom något svårt behöver man få berätta, om och om igen.

Det är ett sätt att arbeta sig genom sorgen.

Vi kan hjälpa varandra med det genom att bara finnas till hands och lyssna.

Hittar man inga ord kan man hålla om eller hålla i.

Värmen från en kropp säger oftast mer än vad alla ord kan uttrycka.

För varje sorg tror jag att man har en viss mängd tårar.

Det är meningen att tårar ska lämna kroppen.

Man kommer inte att må bra om tårar blir kvar.

Därför skall man inte försöka hålla dom tillbaka och därför behöver inte den som sitter hos någon som sörjer vara rädd för tårarna.

Tröst är kanske i första hand just att finnas med, att sitta där nära intill och ta emot tårarna och tänka på att nu kommer några till av alla dessa tårar som måste få komma ut.

Om man tänker så, gör det kanske inte så mycket att man blir lite våt om händerna

- För det måse man ju bli när man tårkar någons tårar!!

//Ulla Söderström

Intuition..

Dom fick inte liv i honom som vi nu alla vet, han blev 26 år..
Jag visste det inom mig redan, för jag kände det i min kropp, hur den gav vika för en känsla av frid blandad med uppgivenhet.. Jag höll nästan själv på att rasa ihop och jag kände den där stora sista sucken.. Jag vände mig om till min sambo och sa - shit, han dog nu Patrik..

Detta var 10-15 minuter in i hela händelsen, och dom fortsatte ju såklart att köra livräddning..
Jag vacklade i min känsla när vi alla såg att hans hand rörde sig, nu senare så fattar vi ju att det var från stötarna fr hjärtmaskinen..han dog på platsen.
Jag ska aldrig mer tvivla på min känsla eller intuition, aldrig mer..

Döden..

Såg en kille dö framför mig idag på midnattsloppet, dom försökte rädda honom i 20-30 minuter genom hjärt och lungräddning,innan ambulansen körde iväg honom, får se om dom fick liv i honom vilket jag tvivlar på, många brutna revben borde han nog ha med, med tanke på alla dom som stod över honom och tröck, tänk vad livet kan ändras på bara en liten liten stund, man är lite skärrad när man bara står dö och inte kan göra något och någons liv bara rinner ur händerna på en, jag är välsignad att ha ett liv, med allt jag har och får uppleva. Tack

Kärlek..

"Kärlek är inte bara en känsla utan också ett dagligt beslut"

Skriver en bok...

Förlova eller inte lova??

Folk frågar mig lite då och då när jag och P ska förlova oss, då brukar jag svara: när vi ha bestämt oss för att gifta oss, trodde det var därför man förlovade sig?? Eller?? För att gifta sig..

Varför jag tog upp detta var för att jag var inne på en persons facebooksida precis, denna person har bytt partner typ 4ggr under dom senaste 3 åren jag har haft personen som vän på fb, och tror nog personen har varit förlovad med varenda en av dom, det gör liksom att charmen försvinner tycker jag..
Det heter ju förlova: för-LOVA, men hur många gånger borde man lova bort sig??

Vet inte ens varför jag retar upp mig på det, jag bara inte förstår mig på det, jag är tillsammans med min sambo lika mycket nu som om vi vore förlovade, men när vi VÄL förlovar oss, då är det för att gifta oss..
Så när ni ser på facebook att vi är förlovade, kolla brevlådan efter inbjudan, för då är det näääära ;)
För vad är det traditionen säger? Inom ett år!!


Ps: detta är ingen hint eller relaterat till någon i min familj, på riktigt!!!

Min förebild..

Min pappa, min underbara finaste pappa.
Jag vet att det är tungt nu, och jag vet att du har ont och tro mig när jag säger att jag vet att du är rädd, rädd för att lämna våran fina jord.
För jag vet hur du känner dig, för jag är lika rädd jag, att förlora dig min fina fina förebild..
Men pappa, både du och jag vet att du kommer komma till en ännu finare plats efter detta, där du inte längre kommer känna all smärta och där du får träffa din syster och dina föräldrar, där allting är så vacker och så mycket lättare..
Jag vet att du komma vara med oss för evigt, jag vet att du kommer vara vid vår sida, som det ska vara, jag vet, för jag kommer att se dig..

Jag är så stolt över dig pappa, så stolt att få vara din dotter, att få ha dig till min pappa, du har lärt mig så mycket, du har gjort mig till den jag är och jag kommer alltid alltid älska dig.
Snart kommer vi till dig och myser, så torka dina tårar min fina vackra pappa, snart kommer vi med glädje!!

Semesteruppehåll!!!

Just an ordinary day!!

Min sambos morfar går runt här på min sambos landställe och genererar lukten av rök tydligen, jag såg honom idag och grannen kände lukten av rök, han gillade att röka cigarr, ja vi säger gillade eftersom han dog 1995..

I´m baaaaack..

Whoop Whoop.

Som vanligt fick man lite för mycket på agendan och la ner bloggen för ett tag, har varit på mitt sommarställe ( det e därifrån ni ser bilderna jag la upp senast, eller ja halva bilderna kanske jag ska säga)
Sen har jag haft kurs, "Älska dig själv och se ditt inre" som min medium-lärare har, hon är gryyym, kolla in hennes hemsida här:

---> Jessica Norell <----

Träffa fantastiska människor och lärde mig sååå mycket om mig själv.

Just för tillfället har jag mannen hemma på tidig semester, han fick gå en vecka tidigare pga mindre saker att göra på jobbet, NICE säger vi!!
Så vi har gymmat lite, badat med finaste Oliven och bara myst.
Ohh just ja, har även spenderat en natt och dag på akuten med fruktansvärda magsmärtor med intervall kramper, själv också såklart för någon måste ju vara med Olivia..
Men en voltarenspruta i röva och en morfindos tog dö på den smärtan.
Dom hitta såklart inget heller, och doktorn berätta att så är det 60% av fallen, just magsmärtor är tydligen det svåraste att hitta en bedömning av.
Så då har man lärt sig det också.

Annars så håller jag fortfarande på med mina "prov" efter medium-kursen, ska ha 3 sittningar, en via mail, en via telefon och en "face-to-face", har avverkat telefonsittningen så One down and 2 to go!!
Det kommer sluta med att detta kommer bli en medial blogg.
Fast det är ju inte kattskit det heller.

Tjingeling!!

Summer is here..

Mitt fina Södermalm!!

Tro..

Idag har jag haft första "provet" efter mina 2 medium kurser.
En telefonseans, ja visst låter det knäppt, det tyckte jag med när jag hörde talas om det den första gången (långt innan jag ens gått nån kurs) för hur kan man tala med en avliden person om den som vill ha kontakt med denne är i en telefon kanske 50 mil där ifrån??!!
Detta var ju som sagt innan jag förstod hur allting fungerade, hur det handlar så mycket om vad jag ber efter, och vem jag ber efter, OCH att jag ens ber..Inte som jag trodde innan, att personen som kommer till mig för att den vill ha kontakt med en bortgången "tar med sig" denne ande själv, och att jag sen ska tolka det den vill ha sagt.

För detta handlar ju om tro när man kommer till kritan ( i alla när det handlat om mig), tro på att det som händer och det jag gör verkligen existerar, och jag vet ju att det gör det för jag ser det, hör det och märker det hela tiden.
Allt detta som händer får mig verkligen att förstå att det finns någon/ någonting där uppe, sen exakt vad vet jag inte helt, men det är vacker, fridfullt och helande, säger dom jag träffar som är där uppe, det är så bra där uppe att dom längtar efter att vi ska få komma upp och se det själva, nästan så mycket att dom inte längre sörjer att dom inte finns med oss på jorden längre..

Hmm ja, man kan tro att jag druckigt alkohol när jag skrev detta, men icke det, jag har bara blivit lite mer införstådd, och lite mera visare än vad jag var igår.

Det tackar jag för, Tack.

Dåligt uppdatering..

Men hade kurs i helgen, sen har jag varit fruktansvärt dålig måndag och tisdag, idag har jag mått bra och hängt med dottra och varit på gymet med syster och systerdotter..
Det var ett tag sen jag tog tag med träningen, och jag känner att jag saknar det, jag har ju oddsen med mig nu när jag inte röker längre heller!!!
I morgon blir det kvällspass med syster,sats "shape"..
Sen är bollen i rullning.
Jag är så tacksam dock att min kropp är som den är, jag blev mig själv väldigt fort efter förlossningen men HELT mig själv tog den 14 månader att bli, dock utan träning alls( eller jo 5 ggr masa jag mig till gymmet, 5 ggr på 14 månader så enligt mig räknas det inte)
Så jag vet att det tar inte så mycket för att jag ska vara i bra form, det är dock konditionen som är värst, jag skulle vilja kunna springa mer än 5 min innan jag får blodsmak i munnen, men jag kollar på min lillasyster bara, tog henne 8 veckor och nu springer hon grymt bra!!! Körde parloppet i går på 35 minuter!!! Grym tjej!!
Jag e ganska peppar faktist, hoppas det håller i sig haha

Hejja hejja mig själv!!!

Buzzador söker Gravida och Småbarnsföräldrar!!

Hej! Jag har registrerat mig som buzzador på www.buzzador.com och föreslår att du också gör det! Som buzzador får du utan kostnad testa nya produkter och tjänster. Hur länge det dröjer innan du kommer med i din första kampanj kan variera från någon vecka till månader beroende på hur väl du passar in i de kommande kampanjerna. När det finns möjlighet att komma med i en kampanj så får du besked om det via mail. Följ den här länken så det framgår att det är jag som har bjudit in dig (mitt användarnamn som buzzador är Liik): https://www.buzzador.com/buzzador/index.php?file=u-regstep1&lang=SE&refstr=Liik Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken: http://www.buzzador.com?refstr=Liik&lang=SE Hälsningar, Liik

full

Han är påverkad också, full, så full att han gör att jag nästan går in i saker, men han berättar inte vad han vill..

Jag är aldrig ensam, fast jag är ensam..

Det är "någon" i vårt hem som vill nått, spatserar runt runt, till och med inne i sovrummet som brukar vara min fristad..

Och till och med på ljusa dagen märker jag av personen, (jag tror det är en man)..

Det konstiga är att "personen" har samma lukt som min mor..

Jag tror..

min dotter vill börja på dagis, eller hon var i allafall väldigt intresserad av det, då det är ett dagis hon står och hänger utanför här på bilden..
Tänka sig att mitt lilla hjärta börjar bli så stoooor!!!

Turkiet, midjans återkomst och konfa i Öööörebrooo!!

Ja vad hände egentligen, den där varma morgonen, måndagen den 17 maj..

Jag, syrran och våra barn skulle ju egentligen till Irland, men gud verka vilja något annat, för andra gången blir det inställt p.g.a askmolnet, denna gång hann vi dock checka in och faktiskt tro att vi verkligen skulle flyga, men precis innan vi skulle gå ombord, någon timme eller två försent så ändrar sig Dublin.

"Just great" tänkte vi och ringde sas för att kolla hur det skulle bli med flyg framöver, dock hade dom inga som skulle passa oss, så vi checkar ut allting igen (då pratar vi mycket saker, vagnar, bilbarnstolar mm), och traskar lite nerstämt ut genom välkommshallen, ja ni vet där alla förväntansfulla står och ska kasta sig i armarna på dom som ÄNTLIGEN har kommit hem.

Redan innan skämtar jag och min syster om att vi borde kolla om dom har några sista minuten resor, när vi ändå är på arlanda, så vi rullar upp till fritidsresor och frågar om dom har nått kul resmål just den dagen, dom kollar på oss lite konstigt, där vi står med en 1 åring och en 3 månaders och myyycket packning, vi berättar vår historia och säger att vi vill åka idag och det får gärna vara varmt, dom hittar en resa till Antalya/ Alanya som skulle gå en timme senare , vi ringer våra respektive och dom tycker väl att det låter som en grym ideé..

Min syster kläcker sedan ur sig att hennes mans syster har en lägenhet i Alanya, så vi ringer även henne och kollar om vi kan bo där, 1 timme senare sitter vi med ett plan av bleka svenskar och är på väg till Turkiet.

Vi hade en grym semester, vi bodde fantastiskt i vårt penthouse på 4 sovrum med 3 balkonger och en terass på 10e och 11e våningen, 300 meter till havet och Poolen utanför dörren typ..

Alla var så fantastiskt vänliga och fruktansvärt barnkära, jag har helt ändrat åsikt om det turkiska folket, fast jag varit i Turkiet 2 ggr förut.

Jag har även fått lära känna min storasyster som jag hittade i vuxen ålder lite mer, vilket jag uppskattar som 17, och jag har även fått hänga med min finaste systerdotter Tierna..

Och självklart så har Olivia fått åka utomlands för första gången, hon har fått sprungit naken på stranden och badat som en galning i poolen.

Dock är det väldigt svårt att få på henne kläder nu när vi kommit hem, hon kan inte förstå att man inte kan gå i bara blöja här hemma i Sverige..

Och just det ja, min midja har äntligen tagit form igen, självklart har jag fått tillbaka den igen efter barnafödandet, det är ju ändå 14 månader sen, men nu är den mer markant igen!!!

Det är så små saker som gör en lycklig vet ni!!

Hela familjen kom nyss hem från Örebro där vi har varit på konfirmation, min sambos lillasyster´s konfa..

Alltid lika trevligt att hälsa på!!

Nu ska jag fixa lite mat och slänga ett getöga på tv:n, see ya!!

Misshandel

Ja, av min stackars blogg som aldrig blir uppdaterad, vi e hemma nu, kom i tisdags morse, finvädret lämna vi i Turkiet.
Veckan har varit lugn, har mest väntat på sambon som kom hem i torsdag eftersom han jobbar borta på veckorn.. Vi hade ju inte setts på eeeeevigheter.
Nu e vi i Örebro och ska på konfa i morgon..
Talk 2 u all soon again.



Ps: Detta har varit mitt uppdrag under veckan, att pimpa terassen, u like?

Vad hände egentligen?

Jag skulle till Dublin men hamna i Turkiet, its called vulkanaska och spontanitet!!!
Jag berättar mer sen, men nu måste jag betrakta våran fina 5 rums penthouse på 2 våningar med 4 balkonger och och och och så mycket mer...



- Posted using BlogPress from my iPhone

Är på landet..

Och målar, krattar och spelar grunka, och självklart lite utflykter har vi hunnit med i regniga Gävleborgs län












"Gröna systrars trädgård" ett fantastiskt ställe, nästa gång vi kommer tillbaka får det vara solsken dock!!
Nu e det dax att kurera, jag och dottern drar till Irland på måndag morgon och det e inge roligt att vara förskyld och flyga..

Scary shit..

Sitter i vardagsrummet (själv) och för er som inte vet det så ser jag som en 90åring så jag måste ha glasögon när jag kollar tv, helt plötsligt så ser jag en skugga, precis framför ansiktet, och direkt efter så immade ena glaset på glasögonen igen, men bara ena.. Vad gör man då??? Jag hade skrikit om det inte varit så att min dotter bor i rummet bredvid, så man fick ju snällt knipa näbb och nu ligger jag i sovrummet under täcket och skriver detta inlägg, så nej, man är inte vuxen bara för att man är 28!!!

Maaaaat

Risotto på vit sparris och kräftstjärtar..



En sydafrikan


Och en tosca och kokos kaka..



Och ost såklart, en bra söndag med andra ord..

Och till "The" Dress behövs ju bra artilleri!!

Now we are set!!

Det är bara att börja spara älskling..

Vart hittar ni dessa underbara smycken då??

Hos

Michael O´Dwyer

såklart!!

"The" Dress!!

Dålig bild men jag hade väl bråttom..

Dagens boktips!!

Som en pocket "guide" för den som tror/vet/ intresseras för vad som finns på andra sidan/efter döden, eller att läsas för att "förstå" vad vi som har utvecklat förmågan ser egentligen, för kom ihåg, alla kan se, bara olika mycket..

Footprints..

Tråkigt nog ser man dom knappt på fotot, syndes mer i verkligheten, dålig mobilkamera.

Men jag är inte bitter!!!

Vad hände med uppfostran och hyffs?
Vad hände med att om-jag-ställde-mig-först-vid-busshållplatsen-med-min-barnvagn-så-får-jag den-ENDA-lediga-platsen som finns på bussen!!!
Egoistiska stockholmare!!!
Märks det att jag är från Dalarna eller??

All denna stress..

Vi ska hela tiden hålla oss uppdaterade och fixa allt och veta bäst, till och med när vi fött barn, men hur ska vi verkligen kunna göra det när någon gång alltid är den första gången?
Man kan ju göra som min syster och sluka varenda bok, eller så kan man som vissa( säger inga namn men det är inte jag faktist) försöka vara cool och tro sig veta allt eftersom att vara mamma enbart är en instinkt!!??
För jag vet ju bäst vad mitt egna barn gillar, jo jag tackar jag, kanske INTE efter 2 veckor från att du födde, men självklart med tiden..
Vissa saker man kanske ska kolla upp, det blir liksom en säkerhet för ditt barn, för du ville väl ditt barn det bästa??
Då börjar( säger börjar för jag lär ju lägga till saker med tiden) vi med 2 enkla saker:

1: Barn skall inte sova på en kudde förens dom kommit upp i 1års åldern, det säger ju sig själv igentligen, deras nacker!!!

2: Tillhör samma kategori, barnet skall helst inte sitta i en babybjörn förens efter i allafall 2 månader (3 säger dom själva som gör dom) men självklart finns det barn med starkare nackar än andra..

Det är inte jag som gjort reglerna gott folk, och ni som känner mig vet att jag INTE är en hönsmamma som springer runt och oroar mig, men det borde ju ändå finnas några gränser, för du skulle ju aldrig förlåta dig själv om nått skulle hända, eller hur!!??

God morgon förresten!!!

Jag har fastnat..

och når inte fram, kan inte kommunisera med mina "vänner" här hemma, eller någon annanstanns.. Var på hälsomässan i helgen, där var det mycket heeling och mediala grejer, och alldeles för mycket energier, tog mig ett tag att ens komma in i ena salen då det var som att gå in i en vägg, luften var så sjuuukt tung.
Men bara av att vara i samma mässa med andra "mediala" människor gjorde att allt kom fram i mig, jag kände av människors tankar, känslor och krämpor, Men så fort jag blir själv så tappar jag det igen, frustrerande!!!
Handlar väl om att jag måste öva, öva, öva.
Nu ska jag tjura lite över det och kolla lite top model, see ya.

Sagostund

- Posted using BlogPress from my iPhone

Le Rouge

Sen när blev det här en medial blogg??

Hmm kan ju vara sen jag börja skriva om det kanske, men ändå..
Detta skulle ju vara en blogg om mitt fantastiska, galna (??) liv som min vänner förklara det, men det slutar nog med att det handlar om andar enbart haha
Jag var hos en väldigt fin vän igår som har haft problem med lite övernaturliga saker, inget extremt kanske, men nog så det skrämmer hennes barn.
Först när jag kom dit märkte jag inte så mycket, men efter ett tag ser jag en person i köket, sittandes i kökssoffan, nu är mest frågan vad vi gör med personen, eller igentligen vet jag ju, med hjälp av min lärare.
Så i veckan hoppas jag på att ta mig dit för att kunna prata med personen och reda ut vad,varför och hur???
Tyvärr tror jag att jag fick med mig personen hem för jag kände en energi som inte brukar vara hemma hos mig, tyvärr verkar personen inte vara så snäll..

Innan igår så hade jag (tror jag i allafall) stängt av mig själv som sagt, men igår när vi var hemma hos svärmor och åt middag och umgicks för att hedra jonatans 1 års dag så visste jag att jonatan var där, för jag satt och titta på alla jonatans killkompisar som satt där och berättade minne och skrattade och jag kände hur ledsen jag blev, hur jag önskade att jag fick vara med!! Fast det var jag ju redan.
Vi fick lära oss på kursen att det var viktigt att förstå när det är våra egna känslor eller när det e någon annans känslor, och detta var INTE mina känslor..

Sen fortsatte det att spöka i mitt huvud när jag kom hem från min vän, dom visade reklam på tv från ett kommande "arga snickaren" avsnitt och jag såg direkt att det "spökade" i deras vardagsrum, och det verkade vara damen på tavlan bakom snickaren som var boven i dramat, titta när ni ser reklamen eller programet så förstår ni vad jag menar..

Tror allt börjat släppa nu, jag känner mer och mer för varje dag, och det blir som sagt mindre och mindre läskigt tack och lov..

Idag är det den dagen..

Dagen då både min mamma och pappa är född, mamma fyller 50 och pappa 61, grattis till båda igen, vi firade dom i helgen..

Idag är även dagen då det var ett år sedan vår älskade Jonatan gick bort, så idag är en ganska tung dag, fast egentligen är ju varje dag det..



Hanna och Olivia kollar in Hannas mobil på tunnelbanan..



Fina tjejerna framför fina Jompas grav..



Kärlek..